Fuck life...

Slita i håret, gnissla tänder, gråta flera timmar, ut och springa tills benen inte bär, skrika för fulla lungor, kasta sönder allt porslin man kan få tag i, och slutligen gråta igen tills de inte finns mer tårar!
De är vad jag skulle behöva göra...

Har så otroligt mycke frustration, irritation, och rent av ilska inom mej nu.
Vet inte var jag ska tänkas få utlopp för alla känslor heller.. Känns inte som man har någon att vara vräka ur sig de man känner för längre. Alla har egna saker dom mår dåligt över, eller mår alldeles för bra över för att man ska vilja dra ner på stämning för dem...

Hade förmodligen inte talat med någon ändå, för samtidigt som jag känner att jag skulle behöva få ur mej en massa så är jag rädd för de. Rädd att jag inte ska få slut på tårar och ilska, rädd för att de inte ska sluta. Rädd för att man ska uttrycka sig fel så den man pratar med blir arg istället. Har hjärtklappning och snurrande tankar flera gånger om dagen, och den ständiga klumpen i magen, som titt som tätt vandrar upp till halsen tillsammans med tårar man håller tillbaka.
Lägger på den dagliga hyffsat lugna och leende masken varje morgon. Skönt att ha något att gömma mej bakom. Vet att de är en svacka som går över, just därför orkar man gömma sig bakom denna mask varje dag. Vet att jag en dag inte behöver kalla de en mask utan att de verkligen är en hyffsat lugn och leende person jag är. Men inte nu... Nu är allt ett virr varr av kaos inom mej. Nu känner jag mej bara liten, arg, rädd, övergiven, ensam och ledsen... Nu...Just nu känns inte mycke bra.

Förbannat. Förbannade jävla skit.

Dagens Citat:
Jag är barnet som av ålder ej längre kallas barn,
men som nu känner mej mindre än någonsin.

Xoxo People