Den man älskar och bygger sitt liv kring är den enda som verkligen kan ge en riktig riktig hjärteont... Och oj så jävla ont de gör...
Jag ville verkligen inte de här... Vi ha haft såna med och mot gångar under dom 8 år vi träffats. Vi ha haft de allra allra bäst men också legat riktigt långt ner i botten. Vi har älskat och hatat, Skrikigt och pratat, gett varandra "kalla handen" men också räckt varandra den... Han har funnits vid ALLA större tillfällen i mitt liv, såsom vid student, bal, körkortstagande. Han va mitt största stöd när min släkt dog för 2 år sen, och framför allt är han far och va med på födseln av den flicka jag älskar mest av allt och de ofödda barn jag bär på! Jag fick frågan för nån vecka sen om jag trodde jag och Christian skulle va tillsammans tills vi blev gammal och gaggig, och faktiskt trodde jag de.. Vill gärna tro de, men just nu orkar jag verkligen inte mer... Jag orkar inte "ha tro" på oss och vårt förhållande när de finns så mycke som är fel...
Man ska aldrig säga aldrig finns de ordspråk som säger. Och visst, de ska man väl inte... Men tänka de gör man rätt ofta...
Xoxo People

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar