måndag 28 februari 2011

#14

Idag finns mina tankar hos Mamma Birgit, styvpappa Lennart, storebror Johan och om jag inte missminner mig, pappa Göran... De är galet hur lång tid de gått. 10 år idag.
10 år sen dom förlorade sin Dotter, syster och styvdotter..10 år sedan jag och många med mej förlorade en vän..

Kommer på mej själv att ibland sitta och fundera på hur hon skulle sett ut idag.
Skulle hon bott kvar? Jobbat här? Skulle vi haft kontakt än? Skulle hon haft barn, familj? De är vad jag funderar på ibland, undrar då Hur ofta hennes mamma, pappa och bror funderar på de...? De gör ont i hjärtat att tänka på dem idag. Anna...Hon finns bara inte mer, men dom gör de. Hennes familj, och vi (hennes vänner, bekanta etc.) finns kvar och blev mot vår vilja tvingad att lära oss leva utan henne och med den smärta som de innebar.

Man tänker att de jobbigaste efter nån dött är, så klart saknaden och tomheten, men också allt som påminner om personen som ej längre finns.
Jag tänkte flera gånger på hur otroligt obeskrivligt tungt de måste ha varit för Birgit (Annas mamma) att plocka ur Annas rum.. Men minns så väl när vi for dit (Jag och min mamma) för att beklaga sorgen och bara krama henne, då sa hon att bland de värsta va att komma in i badrummet och se hennes tandborste. Att behöva plocka bort den... Såna små saker som man glömmer...

För er som inte vet så va Anna en otroligt sprallig och glad tjej, som tyvärr togs ifrån oss på tok för tidigt. 2001, vid endast 14 års ålder så tog nånting så löjligt som en förkylning hennes liv. Hon lämnade efter sig många, många med stor sorg och saknad, men också med väldigt, väldigt många underbara minnen.

Allt från fyllor och cigarr rökning, till sims spelande och pusselläggande, fejkade att vara skåningar med kärleksproblem när vi vandra upp för skuleberget, mysiga kortspelskvällar i deras stuga, galna båtturer i hennes gummibåt med motor. Skräckfilms inspelning vid moon. Eldandet vid stranden... Kontra Anna kontra...
Jag saknar henne! De gör jag verkligen. Vi var inte über tight just när hon dog, men jag saknar henne liks förbannat.

Anna.. Vart du än befinner dej idag, om de är som nånting annat på denna jord, eller som dej i ett annat liv, eller i nåt slags paradis i himlen, så hoppas jag att du har de så bra som bara du förtjänar.Jag hoppas att alla vi som älskade dej får chansen att träffa dej igen. 10 år har gått men våra minnen lever vidare för evigt.

Xoxo People

1 kommentar:

  1. Redan 10 år sedan!
    Shit vad jag tyckte det var jobbigt när Anna gick bort. Hade samma virus/förkylning som hon hade då.
    Tänk vad fort allt kan ändras...
    Hon bar verkligen en glad och sprallig tjej.
    Hon är saknad

    SvaraRadera