En natt på sjukhuset..

Vilken vecka! va ju till läkaren i onsdags för jag hade haft små blödningar och som hugg i magen och blev då sjukskriven i fyra veckor. Vara hemma och ta de lugnt va de sagt. Så igår skulle jag och syster bara baka och mys fika och sen göra spagetti och köttfärsås tills barnen kom hem. Sagt och gjort. Tok goda kanelbullar och morotskakor blev det, och kring 20 i fyra började jag med maten. Chrille kom hem med gumman kring kvart över och for sen med sin bror för att hämta dreamboxern han beställt.
Jag ställde timern på spagettikoket när jag kände hur ont jag fick i magen.. Syla till nå grymt och jag tänkte att jag kanske behövde gå på toa då de va ett par dagar sen sist, men medans jag sitt där så sylar de till nå jävulusiskt igen och jag känn hur jag håll på att kräkas, så jag klev upp och la mej i sängen och börjar nu bli riktigt rädd. Ropade på syrran och bad henne komma in med bricanylen för att se hur långt mellan gångerna man får ta en sån tablett då jag tog en kring halv två, två sist, men skakade så de gick inte att läsa. Så går de ca 20-25 min så kommer ytterligare en värk. Nu blir även syster jätte rädd så hon ringer sjukvårdsupplysningen, och då fick jag precis en värk till, vilket hon berättar för dom och dom rekomenderar henne att ringa 112. Dom skickade en ambulans och jag fick ytterligare en värk alldeles när dom klev innanför dörren. Så iväg bar det till BB för att träffa en läkare och se till så de inte va dags för bebis att komma ut. Som tur var så va h*n inte de. Fick ta CTG och hjärtljud lät bra, fick även gyn undersökning där livmoderstappen fortfarande va sluten och ultraljud där dom kolla nåt, jag vet ej vad. Men hon ville ha kvar mej för observation över natten. Hon kunde inte riktigt svara på varför de kan bli så där ibland men sa att dels kunde svåra foglossningar göra så man lättare får sammandragningar och sen va stress ett BIG NO NO. Så hon sa vänligt men bestämt till mej att inte tänka att jag är en sämre mamma av att lägga över en hel del ansvar på pappa för att jag behövde vila, och sen sa hon vänligt men bestämt till Chrille att han inte skulle förvänta sig nån perfekt husmor som städar och sköter allt hushåll och fixar "fina" middagar bara för att jag va sjukskriven. Hon träffa mitt i prick kändes de som, för de ha varit de jobbigaste med dessa foglossningar.. Har känt mej som världens crapigaste mamma för att jag va tvungen att hålla mej stilla efter jobbet för annars skulle jag inte klara ett arbetspass dagen efter. Sovit skit i flera flera flera veckor för jag haft så vansinnigt ont, eller legat och tänk på hur ont jag kommer få, och hur jag då inte kommer orka hålla tempot med min dotter IGEN... Och Chrille har varit en stjärna, och tagit på sig i princip allt ansvar utan protester, vilket gjort att jag haft dåligt samvete för de med. Att han ska orka.. Men nu har kroppen sagt ifrån riktigt, så nu MÅSTE jag försöka backa lite och vänja mej vid tanken på att de inte går att både sköta jobb, vardagsbestyr och vara världens bästa mamma under tiden jag är gravid. Så känns skönt att vara sjukskriven några veckor och verkligen hinna vila under dagen för att orka mysa och små busa med Clara. Jag bara hoppas att de inte blir lika samma igen, för trots att jag längtar till vårt andra hjärta kommer ut så vill jag inte att h*n kommer än...

Det är grymt hur rädd man blir när de gäller ens barn.. Jag hann tänka alldeles för långt när jag fick värkar, och alla tankar slutade med död och frågan: vad gör jag då? De får inte hända!!! Och samma va de för syster som va en riktigtstöttepelare. Hon tänkte likadant så hon kom in och bara rå ljög för mej flera gånger. Sa saker som: Dom trodde inte de va nån fara. Och: Så länge inte vattnet gått så behöver du inte vara rädd. Och: Dom skickar nån för säkerhetsskull som bara ska kolla till dej. Hon va en ängel, och de va lögner jag behövde då! Så tack syster!!! Är så tacksam att du va hemma hos mej just igår för vette tusan vad som hänt om jag varit helt själv med Clara bara!

Nu vart detta ett väldigt långt inlägg så lär inte vara många som orkar pina sig igenom de men, nu vet ni varför jag hade en natt på sjukhuset.

Xoxo People